En vinteranläggning i N-skala
(Bildgalleri längre ned på sidan!)
Efter våra fullgjorda värnplikter i Karlskrona - ”Pinan” - de bistra vintrarna 1978 resp. 1981, byggde jag och min bror Frank
en modelljärnväg i vinterskrud föreställande banan (Alvesta-) Emmaboda- Karlskrona C.
Anläggningen byggdes upp i hobbykällaren i dåvarande föräldrahemmet i Tumba söder om Stockholm.
Inspirationen fick jag en januarikväll med stark hemlängtan på Karlskrona station, i snöstorm. Från plattformsänden kunde man
skönja det snöinbäddade spåret försvinna ut i mörkret och ödsligheten. Se där - en påtaglig länk hem till ett avlägset
Stockholm!
Sträckan Karlskrona-Emmaboda kändes oändlig, vill jag minnas. Restiden ligger än idag på ca 45 min, med bara ett par korta
stopp emellan.
För att få förebildsriktigt långa körsträckor på anläggningen valdes därför skala 1:160 (N). Det blivande landskapet
skulle präglas av småländska grantäta tassemarker (som man ser det genom tågfönstret) med långt mellan stugorna.
Epoken blev förlagd till 70-tal/ tidigt 80-tal med de lok och vagnar som då fanns hos SJ. Hösten 1978 startade vi banbygget
och det blev mången researchresor ned till Småland/ Blekinge även efter muck. Här skulle dokumenteras allt från vegetation
till vagnssammansättningar i tågen.
Frank svarade för allt under anläggningen, bl a elektroniken och det spårtekniska. Själv stod jag för lok & vagnar,
detaljeringen och det vintervita landskapet. Med tanke på mitt defekta färgsinne, var valet av den vita årstiden ett lyckokast!
Anläggningen löper på hylla utmed tre väggar och är delvis av s k hundbenstyp, med vändslingor i var ände. Karlskrona C är
precis som i verkligheten en s k säckstation placerad längst ut på ett eget enkelspår.
Förutom Karlskrona finns en station till: Alvesta. Här finns också en mindre rangerbangård, men i övrigt är det skogskantade
ödsliga körsträckor som dominerar.
All snö är av gips, vilket gav upphov till problem i växlar m m (som i verkligheten!). I vissa växlar fick gipset efter
hand bytas ut mot tillskuren vit papp.
Sedan vi bröder flyttat hemifrån och bildat eget bo under 80-talet, fick banan ligga i träda i nämnda hobbykällare. Frank kan
ta åt sej äran av att den dock var fullt körbar genom åren.
År 2005 fraktades hela anläggningen ned till Nässjö och Järnvägsmuséet därstädes, ståndsmässigt per tåg naturligtvis!
Där står den än idag permanent utställd, vilket känns mycket tillfredställande för oss. Huruvida det går att köra runt
ett tåg i slingan är alltid lite osäkert, för Frank och undertecknad hinner tyvärr bara besöka (och rundsmörja) banan någon
gång per år...
Här följer en liten bildkavalkad:
