En vinteranläggning i N-skala
(Bildgalleri längre ned på sidan!)
Efter våra fullgjorda värnplikter i Karlskrona - ”Pinan” - de bistra vintrarna 1978 resp. 1981, byggde jag och min bror Frank
en modelljärnväg i vinterskrud föreställande banan (Alvesta-) Emmaboda- Karlskrona C.
Anläggningen byggdes upp i hobbykällaren i dåvarande föräldrahemmet i Tumba söder om Stockholm.
Inspirationen fick jag en januarikväll med stark hemlängtan på Karlskrona station, i snöstorm. Från plattformsänden kunde man
skönja det snöinbäddade spåret försvinna ut i mörkret och ödsligheten. En påtaglig länk hem till ett avlägset Stockholm!
Den enkelspåriga sträckan Karlskrona-Emmaboda kändes oändlig, vill jag minnas, med sitt monotona skarvdunk.
Restiden ligger än idag på ca 45 min, med bara ett par korta stopp emellan.
För att få förebildsriktigt långa körsträckor på anläggningen valdes därför skala 1:160 (N). Det blivande landskapet
skulle präglas av småländska grantäta tassemarker (som man ser det genom tågfönstret) med långt mellan stugorna.
Epoken blev förlagd till 70-tal/ tidigt 80-tal med de lok och vagnar som då fanns hos SJ. Hösten 1978 startade vi banbygget
och det blev mången researchresor ned till Småland/ Blekinge även efter muck. Här skulle dokumenteras allt från vegetation
till vagnssammansättningar i tågen.
Frank svarade för allt tekniskt under anläggningen, bl a elektroniken och det spårtekniska. Själv stod jag för lok & vagnar,
detaljeringen och det vintervita landskapet. Med tanke på mitt defekta färgsinne, var valet av den vita årstiden ett lyckokast!
Anläggningen löpte på hylla utmed tre väggar och var delvis av s k hundbenstyp, med vändslingor i var ände. Karlskrona C var
precis som i verkligheten en s k säckstation placerad längst ut på ett eget enkelspår.
Förutom Karlskrona fanns en station till: Alvesta. Här fanns också en mindre rangerbangård, men i övrigt var det skogskantade
ödsliga körsträckor som dominerade.
All snö var av gips, vilket gav upphov till problem i växlar m m (som i verkligheten!). I vissa växlar fick gipset efter
hand bytas ut mot tillskuren vit papp.
Sedan vi bröder flyttat hemifrån och bildat eget bo under 80-talet, fick banan ligga i träda i nämnda hobbykällare. Frank kan
ta åt sej äran av att den dock var fullt körbar genom åren.
Våren 2005 fraktades hela anläggningen ned till Nässjö Järnvägsmuséum , ståndsmässigt per tåg naturligtvis!
Där fanns banan uppbyggd i sex år; den 5 mars 2011 var ett ödesdatum då banan tyvärr fick nedmonteras. Igen.
Efter att delarna samlat damm på ett loft i muséet under tre års tid, fick vi till slut klartecken av Modelljärnvägens Hus i Alunda
(Uppland). Frank och jag donerade "resterna" (i miserabelt skick) till muséet, och framtiden för banan var säkrad.
Anläggningen finns där sedan mars 2014, och med knappa resurser har Vinterbanan sakta återuppbyggts. Många förändringar fick göras
i layouten för att kunna köra tågen publikt, bl. a. dolda uppställningsbangårdar med automatstyrda tåg.
2020 var banan äntligen återuppbyggd, och en del av utställningen! (Se bilder på nya Vinterbanan längst ned)
en modelljärnväg i vinterskrud föreställande banan (Alvesta-) Emmaboda- Karlskrona C.
Anläggningen byggdes upp i hobbykällaren i dåvarande föräldrahemmet i Tumba söder om Stockholm.
Inspirationen fick jag en januarikväll med stark hemlängtan på Karlskrona station, i snöstorm. Från plattformsänden kunde man
skönja det snöinbäddade spåret försvinna ut i mörkret och ödsligheten. En påtaglig länk hem till ett avlägset Stockholm!
Den enkelspåriga sträckan Karlskrona-Emmaboda kändes oändlig, vill jag minnas, med sitt monotona skarvdunk.
Restiden ligger än idag på ca 45 min, med bara ett par korta stopp emellan.
För att få förebildsriktigt långa körsträckor på anläggningen valdes därför skala 1:160 (N). Det blivande landskapet
skulle präglas av småländska grantäta tassemarker (som man ser det genom tågfönstret) med långt mellan stugorna.
Epoken blev förlagd till 70-tal/ tidigt 80-tal med de lok och vagnar som då fanns hos SJ. Hösten 1978 startade vi banbygget
och det blev mången researchresor ned till Småland/ Blekinge även efter muck. Här skulle dokumenteras allt från vegetation
till vagnssammansättningar i tågen.
Frank svarade för allt tekniskt under anläggningen, bl a elektroniken och det spårtekniska. Själv stod jag för lok & vagnar,
detaljeringen och det vintervita landskapet. Med tanke på mitt defekta färgsinne, var valet av den vita årstiden ett lyckokast!
Anläggningen löpte på hylla utmed tre väggar och var delvis av s k hundbenstyp, med vändslingor i var ände. Karlskrona C var
precis som i verkligheten en s k säckstation placerad längst ut på ett eget enkelspår.
Förutom Karlskrona fanns en station till: Alvesta. Här fanns också en mindre rangerbangård, men i övrigt var det skogskantade
ödsliga körsträckor som dominerade.
All snö var av gips, vilket gav upphov till problem i växlar m m (som i verkligheten!). I vissa växlar fick gipset efter
hand bytas ut mot tillskuren vit papp.
Sedan vi bröder flyttat hemifrån och bildat eget bo under 80-talet, fick banan ligga i träda i nämnda hobbykällare. Frank kan
ta åt sej äran av att den dock var fullt körbar genom åren.
Våren 2005 fraktades hela anläggningen ned till Nässjö Järnvägsmuséum , ståndsmässigt per tåg naturligtvis!
Där fanns banan uppbyggd i sex år; den 5 mars 2011 var ett ödesdatum då banan tyvärr fick nedmonteras. Igen.
Efter att delarna samlat damm på ett loft i muséet under tre års tid, fick vi till slut klartecken av Modelljärnvägens Hus i Alunda
(Uppland). Frank och jag donerade "resterna" (i miserabelt skick) till muséet, och framtiden för banan var säkrad.
Anläggningen finns där sedan mars 2014, och med knappa resurser har Vinterbanan sakta återuppbyggts. Många förändringar fick göras
i layouten för att kunna köra tågen publikt, bl. a. dolda uppställningsbangårdar med automatstyrda tåg.
2020 var banan äntligen återuppbyggd, och en del av utställningen! (Se bilder på nya Vinterbanan längst ned)
Här ett videoklipp från 2010!
Samt en liten bildkavalkad:
Bilder från återuppbyggda banan på Modelljärnvägens Hus (fr o m 2014):
